Vilken förening kommer du från? Ljustadalens K/M scoutkår, KFUK-KFUM Sundsvall

Varför valde du att söka KFUK-KFUMs praktikantprogram? Det föll sig naturligt eftersom jag i princip hela mitt liv varit medlem på nått vis, och då jag är nyfiken av mig och hade hört talas om praktikant programmet tidigare så skickade jag in en ansökan med förhoppning om att få åka till Palestina för att där lära mig så mycket som möjligt om kultur, människor, motsättningar och KFUK-KFUM:s internationella arbete.

Vilka förväntningar har du på din praktikperiod? Möten! Erfarenheter!

Varför ska folk gå in och läsa dina praktikantrapporter på hemsidan? I mina rapporter kommer jag att försöka spegla de möten och de erfarenheter jag kommer att vinna under min praktikperiod.

Några snabba fakta
Ålder: 29
Bor i: Sundsvall
Tycker om att: lära mig nya saker…
Främsta egenskap: en stor portion tålamod!
Sämsta egenskap: en stor portion tålamod!
Sak du inte vill glömma att packa ner i ryggsäcken: mitt skissblock

--------------------------------

Rapport 3

Tre månader kan ibland kännas som en hel evighet och det har det stundvis varit.

Även om de senaste månaderna passerat förbi i ett rasande tempo.

Första månaden gick åt till att smälta alla intryck.

Andra månaden var jag sjuk, men försökte ändå hitta mig en plats i den aningen röriga organisationen.

Så vad hände egentligen under månad tre? Som jag tidigare nämnt är det meningen att jag skall jobba med ett program i ett av Sydafrikas många fängelser, men detta har jag inte sett en skymt utav. 

Det andra programmet som jag skall jobba med går haltande framåt, senaste veckan har det dykt upp några få ungdomar på centret, men verksamheten är ännu långt ifrån fungerande, men jag har i alla fall tillsammans med folk på centret påbörjat en väggmålning/graffiti som jag tror kommer att bli hur bra som helst.

Annars så har det varit skollov här i Sydafrika, viket inneburit att vi har anordnat skollovs aktiviteter för barn i området ca 10-20 stycken (de som har haft råd att betala de 10 till 20 rand som aktiviteterna kostat), b.l.a. Har vi åkt till stranden, gått på Zoo, lekt lekar o. s. v. Vilket varit toppen kul.

För mig har skollovet också inneburit två scouthajker på lika många veckor, En överlevnadshajk där jag stod öga mot öga med en kudu vilket är en stor bock med respektingivande horn och en hajk med fokus på ledarskap där jag fick hålla i ett par av övningarna, vilket var jätteskoj och gav mig lite nya perspektiv i min ledargärning.

Att jag hittat en scoutkår här i Durban, har verkligen inneburit att jag hittat mig ett andningshål i den annars monotona tillvaron. Bland scouterna finns det också en familj som till skillnad från mina så kallade värdar tagit mig lite under sina vingar och tar med mig på alla möjliga aktiviteter, vilket ger mig ytterligare en dimension av Sydafrika.  

Annars så har jag sysslat med en massa administrativa saker, bl.a. designat lite certifikat och ett par affischer, tyvärr så måste jag börja om från början igen då jag med viss hjälp lyckats spilla kaffe över min laptop och tappat allt jag hitintills producerat.

Måhända att jag låter lite negativ ibland men jag har inte ångrat att jag åkte och även om jag hittills inte lärt mig så mycket om hur YMCA Sydafrika arbetar (tro mig jag har försökt!) så har jag lärt mig massor av annat och jag känner att jag utvecklas på ett personligt plan och att jag kommer att komma hem med nya tankar och idéer vad det gäller ledarskap, organisation och värderingar osv.

Det var väl allt för den här månaden… kram från Durban

Månadsrapport 1

Jag anlände till Durban tidigt en måndag förmiddag, trött men fylld av förväntan på vad som komma skulle. Det har nu gått 8 veckor och det är åter måndag och ovan nämnda förväntan har övergått i nått som kan sammanfattas till väntan.

Innan jag åkte hade jag fått en omfattande arbetsbeskrivning och jag hade svårt att förstå hur jag skulle hinna med alla arbetsuppgifter på den gedigna listan. Föga anade jag att jag skulle få tjata till mig jobb för att få dagarna att gå.

Tanken är att jag ska arbeta med två program som båda handlar om life-skills , vilket är vad det låter som, livskunskap.

Det ena programmet arbetar med gatuungdomar och i nuläget verkar det som om programmet är döende då det inte längre dyker upp några ungdomar, den officiella förklaringen är att läget på lokalen man håller till i inte är bra, den inofficiella är att några av ledarna tydligen inte är så snälla, men vad vet jag då jag inte förstår Zulu, vilket är det språk som används i verksamheten.

Det andra programmet som vänder sig till kriminella i eller på väg in eller ut ur fängelse, detta program har jag inte sett mycket av, ärligt talat inget alls. Utan jag har istället engagerats i starten av ett projekt som syftar till att öka kunskapen och medvetandet hos arbetslösa ungdomar vad det gäller ”kommunal politik” för att själva kunna påverka sin situation vilket för mig  inneburit en hel del administrativt arbete såsom att producera diverse dokument och listor, men förhoppningsvis så kommer jag att få se lite av det utlovade programmet då det faktiskt var en av de avgörande faktorerna när jag bestämde mig för att åka hit.

Utöver detta så har jag ägnat mycket tid framför datorn arbetandes på bland annat det månatliga nyhetsbrevet.

Orsaken till att jag sammanfogar mina 2 första rapporter är att jag legat sjuk i lite drygt 2 veckor, hade hög feber, ont i kroppen och en hosta som kunde väcka döda till liv. Efter 3 läkarbesök och elva olika sorters mediciner senare fick jag så slutligen hos läkare 3 en diagnos som löd luftrörsinfektion och efter att han plockat bort 8 av de 11 medicinerna så var jag på benen igen efter sisådär fyra dar. Och jag tycker det är väldigt tydligt att om man inte har pengar och är hänvisad till doktorn på ”hörnet” som påstår sig kunna bota allt ifrån AIDS till cancer så är man ganska maktlös och av vad jag har förstått så är det väldigt många som dör i onödan.

Jag har ägnat mycket tid och ork till att förstå mig på de sociala normerna i huset och samhället och jag tror mig börja skönja lite av hur det fungerar, och börjar också så sakteliga hitta mig en plats i ”the family” som man kallar det.

Här om dagen så var det dags för en drama festival i YMCA Durbans regi, vilken bestod av 8 föreställningar och sträckte sig över en hel dag, trots förseningar och diverse andra komplikationer så måste jag säga att det hela slutade i någon form av succé då i alla fall de deltagande teatergrupperna verkade nöjda och gick leende därifrån.

Eftersom jag inte är så intresserad av att supa skallen av mig så fort jag har en ledig dag, vilket verkar vara en av de största fritidssysselsättningarna, så har jag fått mycket tid till att utforska omgivningarna, har även kontaktat en lokal scoutgrupp och har sedan 2 veckor tillbaka varit med på deras möten. Pågrund av våld och droger är det tyvärr inte lämpligt att vistas ute själv efter mörkrets inbrott och då ingen i ”the family” är kvar i huset så innebär det  att efter klockan 17.30 så är man mer eller mindre fast i huset, vilket tidvis kan vara väldigt påfrestande och utan att överdriva relativt skit trist.

Om jag så ska summera mina första 2 månader så har det verkligen inte varit vad jag hade förväntat mig och jag har verkligen kämpat för att förstå mig på hur saker och ting fungerar, det har som ni säkert redan förstått varit stundvis mer än lovligt frustrerande och jag har mer än en gång känt mig understimulerad och underpresterande, men nu sista veckan så verkar det som om det har börjat röra på sig lite mer och jag har börjat återfå lite hopp om att det faktiskt är värt det och att detta kommer att bli en upplevelse värd att minnas.

--------------------------------