Vilken förening kommer du från?
KFUM Umeå

Varför valde du att söka KFUK-KFUMs praktikantprogram?
För att jag vill se mer och vara med att utveckla civila samhället i andra delar av världen.

Vilka förväntningar har du på din praktikperiod?
Jag förväntar mig många spännande möte och att få min världsbild vänd upp och ned.

Varför ska folk gå in och läsa dina praktikantrapporter på hemsidan?
Jag hoppas kunna skriva rapporter som uppmuntrar andra att göra liknande resor.


Några snabba fakta
Ålder: 30
Bor: I centrala Umeå
Tycker om att: Tänja på gränserna
Främsta egenskaper: Engagerad, nyfiken
Sämsta egenskap: Hur dumt vore det inte att avslöja den
Sak du inte vill glömma att packa ner i ryggsäcken: Kameran

---------------------

Månadsrapport 3

Tiden går fort när man har roligt och i morgon eftermiddag går planet hem. Den sista månaden har allt fler pusselbitar börjat falla på plats och jag har förstått fantastiskt mycket mer om hur organisationerna här fungerar. Sakta men säkert har jag till och med blivit mer bekväm med kollektivtrafiken.

Jag har besökt Pietermarizburg YMCA ett par dagar. Där bedriver de en väldigt aktiv Y-Zone. Det fungerar slags fritids för skolbarn och ungdomar. YMCA arrangerar läxhjälp, dans, fotboll och life skills. Dans-entusiasterna är grymma och har välbesökta shower gymnastiksalen ibland.

Min mentor, som bor ett par timmars bilfärd utanför Durban, har en kollega som bor ute på landet. För ett par veckor sedan blev jag inbjuden att tillbringa ett par dagar ute på landsbygden med hennes familj. Skönt att komma bort från storstan ett tag, och spännande att se en annan sida av Sydafrika. Glesbygd är glesbygd, vare sig man är i Västerbotten eller KwaZulu-Natal. Allt går i ett lite lugnare tempo, kor går runt lite varstans och folk blir inte förvånade när elektriciteten inte fungerar.

Helgen därefter tog min mentor och hennes familj med mig på minisemester i bergskedjan Drakensberg. Vi njöt av bäckar med drickbart vatten, möten med babianer, mångtusenåriga grottmålningar och ett magnifikt landskap. Inne i Durban finns det knappt möjlighet att se stjärnhimlen, dels föra att jag ogärna är ute när det är mörkt, dels för stadens alla ljus. På landet kunde jag avnjuta södra halvklotets konstellationer som är annorlunda än de vi är vana vid i Nordeuropa.

Precis som i Sverige bedrivs varje KFUM-förening helt autonomt här. På riksnivå finns det ett förbund som varje förening är anslutet till. Precis som i Sverige har varje förening sina egna frågor att driva och det rikstäckande förbundet fungerar mycket som någon slags ansikte utåt för hela rörelsen. Under mina månader här har jag hamnat mitt i smeten för motpolerna centralt – lokalt och på ett mycket konkret sätt fått lära mig om diplomati.

Under sista månaden har vi även lanserat den nya hemsidan för South Africa YMCA – www.saymca.org.za. Jag har ordnat med de flesta tekniska delar och gjort det mesta av den grafiska formgivningen. Själva textinnehållet har andra fått stå för. Jag har med olika grad av framgång undervisat olika människor här i hur man uppdaterar hemsidan och känner att den faktiskt kommer att byggas vidare på allteftersom. Det känns bra att jag faktiskt satt ett litet avtryck här. Det kommer kanske inte bestå för evigt, men i några år i alla fall.

---------------------

Månadsrapport 2, Durban, Sydafrika

Jag bor i ett rum i en ganska stor tvåa i ett hyreshus. Tanken är att jag ska dela lägenheten med någon, men hittills har jag fått ha den helt för mig själv. Även om jag är något isolerad från de två YMCAs jag jobbar på gillar jag att lägenheten är i ett tryggt område. Jag vågar mig ut på små expeditioner till mataffären och videobutiken på egen hand medans det är ljust. När solen har gått ner gör man tydligen bäst i att hålla sig inomhus. På gatan utanför lägenheten passerar både kommunala bussar och ”taxis”. Lokaltrafiken är för mig fortsatt mystisk och jag skulle kunna skriva flersidiga månadsrapporter bara på detta ämne.

Samarbetet med gymnasieskolan har efter en lång inbromsning nu helt stannat av. Lite tråkigt, då det verkligen var ett tillfälle för mig att verkligen komma i kontakt med ungdomar här. Men det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk, här finns gott om andra saker att sysselsätta sig med. Jag har mer och mer fokuserat på att styra med informations-system, databaser och hemsidor åt riksförbundet. Det låter kanske inte sådär himla spännande, men jag är utbildad som datavetarere och upplever att jag både får möta utmaningar och uträtta meningsfullt arbete.

En av många höjdpunkter var när jag upptäckte det lilla sällskapet som ägnar sig åt tai chi och yoga i den lokala parken. På måndagmornar kör vi ett ganska fysiskt intensivt pass och använder oss av ställningarna i lekparken för styrketräning. På fredagar jobbar vi med andning och mjuka rörelser inspirerade av kampsport. På söndagar är det meditation och yoga. Jag har försökt locka med folk från de lokala YMCA-föreningarna på morgonpassen men resultatet har hittills varit magert.

En annan av månadens höjdpunkter var en tre dagar lång workshop med en förening som heter Center For Public Participation (CPP). Student Y samarbetar med CPP delvis genom erfarenhetsutbyte och delvis genom att förse CPP med isiZulu-tolkar. CPP arbetar med att hjälpa mindre föreningar att nå och samarbeta med lokala myndigheter. Verkligheten här är att väldigt många människor har inga riktiga hus att bo i, hela kvarter delar på en vattenkran och vägnätet lämnar mycket att önska. Under sådana förhållanden är det lätt att folk tar till destruktiva metoder för att kommunicera med myndigheter. På workshopen lärde vi oss delvis vilka myndigheter som faktiskt ansvarar för vad, men fokus låg framförallt på förhandlingsteknik. Trots att upplägget var rätt teoretiskt blev det hela en mycket intressant övning i kommunikation och tolerans eftersom vi var en sådan blandning av människor med olika bakgrund närvarande.

Gustaf

---------------------

Rapport 1 - april 2010
Durban Student YMCA är en studentförening vid University of KwaZulu-Natal. Föreningen har ett tegelhus med sju studentrum och en samlingslokal som används av alla föreningens medlemmar. Varje dag kommer det in några studenter och spelar biljard och pingis, eller tar en fika. Föreningen driver även en hel del annan verksamhet i de kringliggande stadsdelarna. På onsdagar hoppar vi in i lastutrymmet på vår lilla lastbil och kör iväg på Durbans gator till en gymnasieskola några kilometer bort. Skolan ligger i ett område med flera så kallade informal sittlements, dvs bostäder som byggts upp utan varken mydighetstillstånd eller övergripande planer. Gatorna vi skumpar runt på är fyllda av s.k. taxis - vita minibussar med gula ränder. En taxi är är någonting mitt emellan vad vi kallar buss och taxi. Trots att jag har varit här i en månad har ingen riktigt lyckats förklara för mig hur man gör för att ta sig dit man vill med en taxi. Jag har lärt mig att de flesta av de taxis som kör förbi min lägenhet faktiskt kör ner till stadskärnan, men vilka de är och vart de andra går är fortfarande ett mysterium.

Åter till i den vi skola besöker. Syftet är att universitetsstudenterna ska bistå skolans lärare i undervisningen och bland annat lära ut ”life skills” till eleverna. Jag hjälper till med matematiken i årskurs 12 några timmar i veckan. Det motsvarar ungefär det som kallas matematik C i svenska gymnasiet. Jag är imponerad över hur diciplinerade eleverna är. Språket är något av ett hinder. Jag kan på sin höjd ett par hälsningsfraser isiZulu och eleverna är inte alls vana att prata engelska.

Onsdagkvällar är poesikvällar på Student Y. Studenter kommer dit för att läsa upp texter de sjävla skrivit och sedan diskutera. Varje vecka är vi ett gäng som kommer för att bara lyssna. Yttrandefriheten här är fortfarande ung och det är ett ständigt närvarande tema under diskussionerna.

Student Y har även ett program för att hjälpa frigivna fångar tillbaka in i samhället. Projektet ligger lite på is för tillfället, men studenterna driver viss lobby-verksamhet i f.d.-fångarnas intresse. De perioder programmet är igång åker studenterna till ett half way-house för att ha samtal med de som bor där.

Tre dagar i veckan jobbar jag med Sydafrikanska YMCAs riksorganisation. Jag jobbar mycket tillsammans med ett privat företag som hjälper olika föreningar med extern kommunikation och att hitta sponsorer och samarbetspartners. Tillsammans jobbar vi även på att sätta upp en ny hemsida för riksorganisationen. Hittils har jag hunnit med att besöka fem olika lokalföreningar i Sydafrika, och fler lär det bli.