Varför valde du att söka KFUK-KFUMs praktikantprogram?
Jag har varit medlem i KFUK-KFUM i 20 år. Valet var inte svårt, jag ville åka som praktikant någon stans i världen med en organisation jag litar på och som jag vet har värderingar jag håller med om. KFUK-KFUM helt enkelt :)

Vilka förväntningar har du på din praktikperiod?
Jag förväntar mig att möta nya människor och utmaningar som ger mig erfarenheter för livet och en större förståelse för världen och människorna i den.

Varför ska folk gå in och läsa dina praktikantrapporter på hemsidan?
Jag hoppas kunna skriva om saker som inreserar och inspirerar andra att söka till praktikantprogrammet.

Några snabba fakta
Ålder:28
Bor i: Kristianstad
Tycker om att:Resa och möta människor
Främsta egenskap: Nyfiken
Sämsta egenskap: Dåligt ordningssinne (enligt andra i alla fall)
Sak du inte vill glömma att packa ner i ryggsäcken: Kameran!!!

-----------------------------------------------------

Rapport 3  

När Rachel var 9 år blev hon utsatt för ett sexuellt övergrepp för första gången. Övergreppen fortsatte tills hon gick ut nionde klass. Mannen som gjorde övergreppen var hennes kusin som bodde i samma hus som hon, alltså en i familjen. Övergreppen gav henne men för livet både psykiskt och fysiskt, dessutom blev hon HIV positiv.

Det som hände när hon gick i nian var att medlemmar och personal på KFUM började tycka att hon betedde sig konstigt. Hon kunde liksom inte umgås med killar. Så fort det var pojkar med så blev hon lite märklig. Till slut frågade de henne och efter ett par samtal berättade hon.

Nu nästan tio år senare är hon fortfarande medlem i KFUM. Hon säger att här kommer hon alltid att vara medlem, hon har fått så mycket stöd och uppmuntran härifrån. Rachel är med i en ungdomsgrupp som träffas varje tisdag. De planerar olika aktiviteter tillsammans där de bjuder in medlemmar från alla KFUMs grenar. En sådan aktivitet är till exempel World AIDS Day den 1 december. Då samlas alla organisationer som arbetar med HIV/AIDS frågor mitt i stan för att visa upp sitt arbete och engagera människor. Man vandrar också genom staden för att visa sitt engagemang. Detta är såklart en viktig aktivitet för Rachel och hon står längst fram vid KFUMs informationsbord hela tiden. KFUM delar ut planscher och broschyrer om hur man kan förebygga HIV, om hur man gör om man misstänker att man är positiv och hur bromsmedicinerna fungerar.

KFUM har också utbildat 100 peer educators som går ut i samhället och informerar om HIV, sexuellt överförbara sjukdomar och droger. De spelar trummor, gör roliga sketcher, håller föredrag och konfronterar människor. Jag var med när de besökte ett skolhem för gatupojkar. Barnen vågade inte ställa några frågor när lärarna var med, men så fort de gått ut började de räcka upp handen och bidra i diskussionen. Ungdomarna själva menar att det är lättare att nå barn och unga om de själva är unga. De tar sina uppdrag på största allvar och de olika grupperna tävlar med varandra om hur många uppdrag de har gjort, hur många människor de har nått, hur stor skillnad de har gjort. På World AIDS Day visade de ett teaterframträdande som fick hela publiken att skratta, skaka på huvudena och jubla.

I Zambia är World AIDS Day stort. Det är en allmän helgdag som används för att hedra de drabbade och deras familjer och för att minska stigman kring sjukdomen. Det är en dag som inte går någon förbi.

Så vad gjorde du på World AIDS Day i fjol? Vad ska du göra i år?

-----------------------------------------------------

Rapport 2

Mr Mulenga arbetar på Kitwe YMCA som utbildningsansvarig. I svenska ord kanske det inte låter som något särskilt stort. Men Kitwe YMCA har ett collage med utbildningar till kock, skräddare, barnskötare, sekreterare, socialarbetare och hemhjälp. Collaget har två intagningar per år en I januari och en I augusti. Studenterna spenderar mellan en termin och två år här. Mr. Mulenga är en mycket trevlig man med fru och barn. Så fort något barn eller frun kommer på besök till kontoret vill han att jag kommer och träffar dem.  

En morgon nar jag träffar honom och som vanligt hälsar Mulichani Mumkwai? (Hur är det, sir?), så blänker det till I ögonen på honom. Sen säger han med mig är det bra men min sistfödda är sjuk. Han är på sjukhuset. Jag frågar vad som är fel. Mr. Mulenga säger att det är malaria. Hans son är 6 år och går på tre olika sorters malaria mediciner. Jag vet av egen erfarenhet att malariamediciner är inget att skoja med själv har jag bara ätit en i taget och då gjorde den mig sjukare än själva malarian. Hur kroppen reagerar på att få tre samtidigt med dropp vill jag inte ens tanka på. dessutom är det sa att det finns två saker I Zambia som gör att man dör, HIV/AIDS och malaria. 

Mr Mulenga berättar for mig att hans sons namn betyder mercy, alltså nåd på svenska. Och sen berättar han hela sin livshistoria for mig. Mr Mulenga växte upp I en by på landet. I en katolsk familj. Nar han gick ut gymnasiet trodde han att han blev kallad av gud till att bli katolsk präst. -du vet att katolska präster inte får gifta sig? Frågar han mig, jo det vet jag.-efter sex år I prästskola kom jag fram till att detta inte var rätt för mig. När jag hoppade av skolan var det många som såg ner på mig. För här i Zambia visar man stor respekt för en man av kyrkan. Präst är det finaste man kan bli. När jag nu kom hem till byn såg människorna ner på mig istället för upp till mig som de gjorde innan. Men jag hade tur för I prästskolan hade jag last mycket psykologi sa jag kunde förstå hur de kände, och hur jag kände.  

Jag valde också en mycket förståndig och förstående fru. Hade det inte varit for henne vet jag inte vad som hade hänt. Vi fick tre barn tillsammans men sen fick min fru missfall efter missfall. Vi gick till flera läkare och flera sjukhus, och min fru fick äta olika sorters mediciner. Men inget hjälpte. Till slut sa min fru att det är gud som sätter fostret I mig och det är också han som kommer att se till att det stannar där tills det är redo att komma ut! Så vi bestämde oss för att be starka böner till gud for att hon skulle bli gravid igen, och det blev hon. Sen kom den dagen I graviditeten när hon började bloda, samma dag varje gång, men denna gång tvärvägrade hon att gå till doktorn. Jag visste inte vad jag skulle göra men hon sa det är gud som har satt detta barn I mig och det är han som ska ta hand om det! Så vi bad igen. Och gud välsignade oss. Vår sistfödda son föddes när det var rätt tid och utan komplikationer och vi valde att döpa honom till nåd.

Mr Mulenga berättar också att när han läste till präst så förstod han att alla människor har lika värde både kvinnor och män. Min fru är begåvad, jag förstår att hon behöver gå I skolan. Förr trodde man att kvinnor inte behövde utbildas, de var inte tillräckligt smarta så det var bara slöseri med tid och resurser. Det finns fortfarande folk som säger till mig “Vet du inte att det är farligt med en utbildad kvinna?”

Nar jag träffar Mr Mulenga en vecka senare är hans son fortfarande sjuk, men de har bytt alla medicinerna mot en ny och den verkar hjälpa. Veckan efter är han bra och hoppar upp och ner lika mycket som innan han blir sjuk säger Mr Mulenga och ler glatt. När jag träffar Mr Mulenga igen efter juluppehållet och frågar hur det är säger han “Nu har de åkt allihop min fru också.” jag förstår inte riktigt vadå åkt? “sa nu är det bara jag och min sistfödda hemma, de andra går I skolan. Nu måste jag hitta någon som kan ta hand om honom medan jag jobbar, någon som kan lära honom saker.” 

-----------------------------------------------------

Rapport 1

Första gången jag träffar min granne Hope lagar jag mat med dörren till trädgården på vid gavel. Hope knackar på dörren och undrar om hon får smaka det jag lagar.
– Klart du får, säger jag och skrattar. Jag försöker laga nishima (zambisk majsmjölsgröt) men det går inte så bra.
- Ska jag hjälpa dig? Frågar Hope.
- Ja jättegärna, svarar jag och skäms lite för att jag inte kan själv.
- Mhmm, säger Hope, detta måste du slänga ut. Det kommer inte att smaka gott med alla klumparna.
- Ajdå, säger jag och skrattar.
Och så börjar vår vänskap.

Att kunna laga nishima är en baskunskap i Zambia, att inte kunna laga nishima är som att inte kunna koka potatis i Sverige. Nishima äts minst två gånger om dagen oftast tillsammans med någon sorts sås och lite kyckling. Själv föredrar jag nishima med spenat och böner eller sojabitar.

Jag bor i ett boardinghouse för flickor. Det bor ungefär 30 flickor här och Hope är den första som pratar med mig. Jag bor i ett eget rum med rinnande vatten på toaletten. Mitt rum är stort och jag bor själv. De andra flickornas rum ar små och de bor 3-8 personer i varje, och har toa och dusch ute.

Några dagar senare knackar Hope på min dörr.
- Jag ska gifta mig i maj, säger hon.
Jag visste inte ens att hon hade en pojkvän. Hope berättar att det är en lång och stor process att gifta sig i Zambia med många traditioner som måste följas.
- Vi började data för tre år sedan, säger Hope. Vi datade i två år. Sen måste pojken hitta en äldre person som kan representera honom. Den äldre personen går till flickans föräldrar och säger: “Jag vet att den har pojken ar förälskad i er dotter. Han vill gifta sig med henne.” Sen erbjuder den äldre personen pengar på en emaljtallrik till föräldrarna. Om föräldrarna samtycker kan man gifta sig, om de inte samtycker får man förhandla igen. Om föräldrarna samtycker får flickan komma in och sitta på golvet på en shitengi (ett tyg med traditionellt monster, shitengi används oftast som kjol eller for att göra klänningar av). Flickan måste hela tiden titta i golvet för att visa sina föräldrar respekt. Pappan frågar: “Känner du till den har mannen? Han vill gifta sig med dig, samtycker du till detta?” om flickan svarar ja, säger pappan: “Ok, du kan gå du kommer att bli lycklig.”

- Senare måste pojken komma till flickans pappa för att betala brudpris, fortsätter Hope. Han kommer att få betala for hennes utbildning, hennes kläder, maten hon har ätit, allt det har kostat familjen att uppfostra henne. Han behöver inte betala allt på en gång utan lite i taget, kanske tills de får sitt första barn.

- Flickan måste laga mat till pojken hon ska gifta sig med, säger Hope, all mat de äter i hennes familj sa att han vet om han tycker om den. Flickan har ett kitchenparty som bara är för kvinnor. På festen ger de presenter till henne, bara presenter som kan användas i köket. Kvinnan som lämnar presenten dansar, sjunger och visar hur presenten ska användas. Till exempel om en kvinna ger en spis i present sa sjunger hon: “På denna ska du bara laga bra och god mat till din man.” Om en kvinna ger en shitengi i present visar hon hur den ska bäras och sjunger: “Denna ska du ha på dig sa att du inte visar dina lår.” Pa festen bjuds det på mat och dryck och det spelas musik så att det dundrar. Det ar mycket som ska ordnas till ett kitchenparty sa det behovs en hel kommittee med kvinnor som planerar. Precis i slutet på kitchenpartyt hämtar de in pojken som flickan ska gifta sig med och han lämnar över en blomma till henne.

- På bröllopet dansar blomsterflickorna och pappan håller tal. Sen tas bruden hem till sin mans familj. De bäddar med nya vita lakan i sängen där de ska sova. Om där inte är blod på lakanet på morgonen… , Hope skakar på huvudet. (Jag berättar inte for henne att bara ar 30 % kvinnor som blöder första gången de har samlag, jag vill inte göra henne mer orolig.) Sen kan de åka på smekmånad om de vill. Jag vill åka till Victoriafallen på min smekmånad, avslutar Hope.

Sen säger hon att det finns inga oskulder nuförtiden i alla fall. Hon frågar om folk i Sverige har sex innan de gifter sig. Jag ler och säger att jag var 6-7 ar nar mina föräldrar gifte sig.

- Hur gammal är din pojkvän? frågar jag.
- Han är 28, säger Hope, jag har precis fyllt 20. Men ålder spelar ingen roll sa länge man älskar varandra.
Hon säger att hon ska studera nästa termin också men nar hon har gift sig sa vet hon inte om hon kan läsa mer.
- Vi förhandlar fortfarande, säger hon.
- Håller par i Zambia varandra i handen? frågar jag for det har jag aldrig sett.
- Bara när det är mörkt, svarar hon. Min pojkvän bar tunga saker at mig, håller min hand nar jag ska hoppa over ett dike och drar ner min tröja nar den har krupit upp sa att jag visar magen.

Sen säger hon att det är mysigt att kyssas, men frestelserna oj, oj…